Volontärer som ger andra människor hopp
Här kan du läsa tre berättelser om människor som gör en insats för andra människor. Dessa berättelser kommer från Linköpings kommun (Frivilligcentrums) fantastiska fotoutställning.
En del av min fritid ger en annan människa hopp
Att få loss tid till uppdrag som volontär är nog en utmaning som många brottas med. Det gjorde även Michael. Han är gift, har två barn och arbetar som chef. Trots det vill han bidra med något som ofta betyder väldigt mycket för andra människor.
Michael är volontär på Bullkyrka, den populära frukosten som Linköpings Stadsmissions Kontaktcentrum har varje söndag förmiddag. Han hjälper till att förbereda frukost, serva, plocka undan, diska, men framförallt att finnas där för de som behöver någon att prata med. Här bryts sociala barriärer och språkförbistringar, ofta över ett parti kort eller en omgång Yatzy.
Hopp om framtiden
Värdefulla möten med andra människor är det som Michael tycker bäst om med volontärsuppdragen. När han får frågan vad volontärskapet har lärt honom svarar han:
– Det har visat mig att det finns så otroligt många fina människor som bidrar till att göra vår stad, vårt land och vår värld lite bättre. Det ger mig hopp om framtiden.
Men han har även fått uppleva hur utsatthet och utanförskap gör livet tufft för många människor. Ett möte som berörde Michael djupt var dagen innan julafton på Kontaktcentrum. Han såg att en kvinna som såg mycket ledsen ut och gick fram för att prata med henne. Hon hade precis blivit vräkt från sin husvagn och hade inte någon plats att sova.
– Att detta sker i Sverige idag tror jag inte alla tänker på. Julen ska även vara en glädjens tid så det blev extra tydligt för mig att många runt om oss har det tufft och jobbigt varje dag, säger han.
Att ge något tillbaka som volontär
Det som får Michael att fortsätta med sitt uppdrag som volontär är alla personliga möten. De ger honom mycket energi och ytterligare en dimension på livet. Insikten att han själv är mycket lyckligt lottad som är frisk, har jobb, familj, vänner, och ett hem som ger trygghet gör att det för Michael är en självklarhet att ge något tillbaka. Han vill ge en del av sin fritid, mer krävs inte för att ge en annan människa hopp. Det finns medmänniskor som är där för mig utan att förvänta sig något tillbaka.
Varför valde han att engagera sig som volontär för just Linköpings Stadsmission?
– Jag tycker om att Stadsmissionen inte är vinstdrivande. Att man inser att det krävs praktiskt agerande samt har den positiva synen att även de djupaste såren kan läkas med värme, kunskap och omtanke.
Kort om Michael
Familj: Gift, och har två barn
Ålder: I villa på landet utanför större stad
Sysselsättning: Konsultchef inom affärssystemsbranchen
Att finnas där jag kan göra mest nytta
Hur är det att behöva gå med en åkomma där botemedlet egentligen bör vara enkelt att få? Det är något som Kerstin vet.
För några år sedan flyttade hon från Skåne till Linköping för studier, och har sedan dess blivit kvar i staden. Just nu studerar hon till narkossjuksköterska på Linköpings Universitet. När hon inte sitter i skolbänken arbetar hon som sjuksköterska på akutmottagningen samt som volontär på Stadsmissionshälsan. Varje torsdag mellan kl 17.45–20.00 försöker hon vara på plats och hjälpa utsatta EU-medborgare och papperslösa att få den hälsovård alla förtjänar.
Det är just mötet med dessa patienter som Kerstin tycker bäst om med sitt arbete. Att få vara en del av en verksamhet som de inte har tillgång till någon annanstans. Tyvärr stöter hon även på en del utmaningar i sitt arbete. Resursbegränsningar och att hitta ett bra sätt att remittera patienterna till andra instanser av sjukvården vid behov är två av dem.
Bortsett från detta ser Kerstin positivt på sitt arbete.
– Jag har fått en större förståelse och en närmare kontakt med de tiggare som vi möter dagligen ute på stan. Det är något som berikat mitt liv.
Att förbättra någons vardag
Tacksamheten som hon får från människorna hon hjälper är den drivkraft som gör att hon fortsätter med sitt uppdrag. Vetskapen att hon och hennes kollegor kan förbättra någons vardag genom rätt vård är motiverande. Ett problem som orsakar lidande för den drabbade kan de ofta lösa på ett enkelt och smidigt sätt. Att få ta del av den glädje och tacksamhet dessa människor uttrycker är något utöver det vanliga.
Vi volontärer ser dem, och vi bryr oss
Att Kerstin tillsammans med de andra på Stadsmissionshälsan finns är väldigt viktigt för de patienter som kommer dit. EU-medborgare utan EU-försäkringskort har inte rätt till det svenska vårdsystemet, och då blir Stadsmissionshälsan den enda hjälp de kan vända sig till.
– Att vi finns sänder ut signalen att vi ser dem och att vi bryr oss, säger Kerstin.
Arbetet som volontär har länge känts självklart för Kerstin.
– Jag har alltid velat vara där jag kan göra mest nytta. Man tänker lätt att de största behoven finns i U-länder, men även i Sverige har vi människor i stor nöd runt husknuten och man kan göra stor skillnad för dem, säger hon
Kort om Kerstin
Familj: Pojkvän
Ålder: 27 år
Sysselsättning: Sjuksköterska på akutmottagningen. Studerar till narkossjuksköterska.
En god gärning blev en väg ut ur en känsla av att vara uttråkad
Kerstin är en person som gillar när det händer saker. För fem år sedan gick hon i pension men kände ganska snart att hon började bli uttråkad. Att bli volontär hos Linköpings Stadsmissions Second hand blev en utväg ur den känslan.
– Det bästa med att vara volontär är att man träffar mycket folk, jobbar med människor i alla åldrar och med olika förutsättningar. Man får träffa människor som ska lära sig svenska, eller som har svårt att göra saker och måste gå iväg och vara för sig själva en stund. Det är verkligen givande.
Detta har gett Kerstin en inblick i andra människors liv och därav en större förståelse för andra människors skiftande livssituationer. När hon får frågan om vad som är hennes personliga drivkraft i uppdraget svarar hon:
– Just att det är skojigt att gå dit. Att man känner att man gör en god gärning.
Volontärer bidrar till ett bättre samhälle
Att valet som volontärarbetare föll på Linköpings Stadsmission berodde på att hon ville ta hand om människor i sin närhet; att få jobba med samhällsförbättring lokalt.
Även hennes syn på människor som lever i utsatthet har förändras sedan hon blev volontär. Hon har förstått vikten med att Stadsmissionens olika verksamheter har stor betydelse för utsatta människor och att deras arbete hjälper andra.
En trygghet i en människas liv
Men hon förstår också sin egen och andras betydelse som volontär. Utan de personer som hjälper till skulle dessa verksamheter få det betydligt svårare att gå runt. Framför allt skulle det medmänskliga perspektivet riskera att gå förlorat. Kerstin och alla andra volontärer gör så mycket mer än att driva verksamheten framåt. De blir en trygghet i en människas liv. De blir någon en ensam människa kan komma och prata med. De hjälper andra människor att känna sig hörda.
Men Kerstin poängterar att man också hjälper till att bidra till ett mänskligare samhälle även om man inte direkt möter människor i utsatta livssituationer.
– Man kan också som volontär försöka få in så mycket pengar som möjligt till Stadsmissionen så att vi kan driva det vidare. Man gör nytta var man än är i Stadsmissionen men på olika sätt, säger hon.
Från sin bekantskapskrets får Kerstin bara positiva kommentarer. Hon får höra att hon gör något viktigt och att hon är duktig som bidrar. Som svar på det brukar hon säga:
– Det är bara att söka!
Kort om Kerstin
Familj: Ensamstående
Ålder: 70 år
Sysselsättning: Pensionär
