Matfattigdom i välfärdsstaten

Matfattigdom handlar om att människor inte har råd att handla mat, de prioriterar bort mat och de köper systematiskt näringsfattig mat. Hur kan detta förekomma i en av världens främsta välfärdsstater?

Svaret på frågan är naturligtvis komplex men fem bidragande orsaker kan vara 1) de ökande sociala klyftorna, 2) att stadsmissionen i så hög grad möter människor som levt länge på försörjningsstöd och därmed har helt utarmade ekonomier, 3) att stadsmissionerna möter nya grupper av människor med väldigt utsatta livssituationer, 4) att staten inte på något enkelt sätt kan lägga sig i den enskildes kosthållning eller 5) att utbudssidan av överskottslivsmedel växer.

Att stadsmissionerna delar ut mat är i sig inte nytt, snarare är det en av de traditionella verksamheterna. Dock har frågan inte förrän nyligen fått ökad aktualitet i många välfärdsländer i efterdyningarna av den ekonomiska krisen 2008. Osäkerheten kring tillgången på mat ökade i Europa mellan åren 2008 till 2012 och ses nu som ett akut hälsoproblem, med betydelse för psykisk ohälsa, förmågan att hantera kronisk sjukdom och spädbarnsdödlighet. Den svenska situationen kring matfattigdom är alltså inte unik. Men att den drabbar ett land med så höga välfärdsambitioner som Sverige är anmärkningsvärt.

Mer än 20 000 barn i Östergötland lever i familjer som varje dag kämpar med ekonomisk utsatthet. Detta innebär att de inte ha råd med det allra nödvändigaste som mat, kläder och boende. Dessa barnen har också lätt att hamna i utanförskap och har inte heller samma möjligheter till en meningsfull fritid som barn från familjer med stabilare ekonomi. Barn påverkas också av föräldrarnas oro för ekonomin och den osäkerhet som det innebär att leva utan marginaler.

”Vi är helt övertygade om att matsvinn, skänka mat och skapa verksamhet kring mat kommer att vara en viktig del på Stadsmissionen och det är något som många kan förstå. Men det är en vanlig idé att alla har mat på bordet. Vi vet att det inte är så.” säger Sanna Detlefsen, Direktor på Linköpings Stadsmission.

Den kvantitativa kartläggningen som genomförts i de lokala stadsmissionerna runt om i Sverige, som grundar sig i en kategorisering av mer än 380 000 insatser under fem års tid, visar tydligt att stadsmissionernas vanligaste insats till utsatta grupper handlar om mat. Stadsmissionens studie visar att drygt två tredjedelar av de som mottar mat-insatser utgörs av människor med långvarigt försörjningsstöd och människor som hamnat mellan stolarna i de svenska välfärdssystemen. Detta är människor med svenskt personnummer och medborgerliga rättigheter i Sverige.

Stadsmissionen menar att det är nödvändigt att regeringen tar fram en nationell fattigdomsstrategi och att detta sker i dialog mellan civilsamhälle och det offentliga samhället. En utredning eller motsvarande måste därför tillsättas med uppdraget att i nära samarbete med det civila samhällets aktörer kartlägga fattigdomen i Sverige, bortanför socialtjänstens statistik. Sverige behöver en relevant definition av fattigdom i Sverige, även detta bör vara utredningens uppdrag.

LÄS FATTIGDOMSRAPPORTEN HÄR