INTERVJUER – “NÄR DET INTE RÄCKER” – UTBILDNINGSSATSNINGEN OM VÅLDSUTSATTHET OCH VÅLDSUTSATTHET

MÖT REGISSÖREN JOHANNA PAULSDOTTER LÖFSTEDT

Vad är speciellt och utmanande i din roll som regissör i det här projektet?

Det var speciellt att arbeta i ett projekt där alla hade ett normkritiskt tänk. Till viss del var det utmanande att få med sig det normkritiska tänket i alla led, t.ex. i rollbesättningen. Men jag är otroligt nöjd med resultatet och tycker vi åstadkommit det som vi ville berätta med karaktärerna! Det är också oerhört komplexa relationer i filmerna, som innefattar både kärlek, kontroll och våld. Det var utmanande att gestalta det.

Vad bör man tänka på för att visuellt gestalta våld i nära relationer på film, så att det inte blir normativt och förstärkta stereotyper? 

Jag har tidigare gestaltat våld på film och har alltid intresserat mig mer för den inre upplevelsen snarare än den yttre, bland annat för att inte förstärka förövaren utan mer vara där våldet hamnar. Att gestalta våldet från offrets sida, på ett subjektivt sätt. Det gör att själva handlingarna inte blir så explicita.

Berätta kortfattat om någon speciell händelse från inspelningen

Det var när vi filmade slutscenen av “Maria”. Vi ville väldigt gärna ha scenen när hon ringer kvinnojouren under “blå timmen” – det vill säga den tid då solen precis har gått ner och innan det blir helt mörkt. Det är otroligt vackert. Det var en extrem tidspress att få till den scenen under den korta tiden, men vi klarade det!

Hur har du tänkt vid val av miljö och rekvisita?

Jag har förstås utgått från karaktärerna filmerna handlar om. Vad för slags miljöer rör de sig i och varför? Vad för spår finns det av det liv de har levt och som de lever? Om det finns något i hemmet som vittnar om den relationen de har. Vi har utgått från vissa färger som har varit som en filmisk kompass för varje film där foto, ljus, kostym och scenografi gemensamt har skapat filmens ton.

Vem är Johanna, tidigare erfarenheter att vara regissör?

Jag har alltid gjort filmer om relationer och velat skildra dem på annorlunda sätt som inte alltid möter våra invanda föreställningar. De filmer jag gjort tidigare har både varit kortfilmer och informationsfilmer, som jag haft på tv och filmfestivaler. I dagsläget skriver jag på mitt första långfilmsmanus som jag gör med stöd från Sthlm Debut – en satsning för långfilmsdebutanter.

Har dina egna föreställningar om denna målgrupp ändrats i och med denna inspelning? Om ja, hur?

Absolut. Jag var inte riktigt medveten tidigare om denna typ av problematik hos målgruppen. Nu har jag fått mycket större förståelse för den svåra situation som uppstår i en relation där det finns både våld och missbruk och hur man kan ta sig ur de båda.