De osynliggjorda kvinnorna – Annas berättelse

“Det blir väldigt tydligt varför jag gång på gång återgår till ett aktivt beroende”

Vi har träffat Anna, en kvinna som har bott på vårt behandlingshem Oasen, ett unikt HVB som bara tar emot kvinnor. Kvinnor som kommer hit har ett substansberoende, dvs beroende av alkohol, narkotika och/eller läkemedel.

Nästan alla som kommer till oss bär också med sig fruktansvärda berättelser om våld. Våld som de blivit utsatta för i en nära relation.

Vi träffar dagligen dessa kvinnor vars historier ingen vill höra, vars hemska öden är svåra att ta in. Osynliggjorda kvinnor som får skit vart de än vänder sig, de får “skylla sig själva” om de väljer ett liv i “missbruk”.

Anna hade många behandlingsförsök bakom sig, ingen insats gav några varaktiga resultat.

Anna sa ofta att hon tyckte mycket illa om sig själv. Det kom tidigt fram att flera av hennes erfarenheter av våld var väldokumenterade. Sjukvården, socialtjänsten och polisen hade alla noterat utan att erbjuda rätt stöd.

– Här kunde jag för första gången fritt prata om mina upplevelser av våldet, här bodde jag inte med förövaren, berättar Anna om sin tid på Oasen.

– Jag tog ett återfall, men till skillnad mot andra gånger blev jag inte skuldbelagd den här gången. Istället blev jag mött med omsorg. Det hade jag aldrig fått uppleva av andra yrkesverksamma. Personalen här hjälpte mig att bryta återfallet och våga komma tillbaka. Tillsammans kunde vi reflektera över vad som hände, berättar Anna vidare.

Behandlingsformen COPE

Att bygga tillit tar tid. Att våga se sin smärta är outhärdligt. Men så en dag var Anna redo: hon ville på djupet prata om våldet och det hon blivit utsatt för. Hon tackar ja till behandlingsformen COPE. Fruktansvärda bilder kommer upp.

– Det var nästa outhärdligt. Men jag kände mig trygg. I behandlingen får jag en klinisk diagnos. Posttraumatiskt stressyndrom. Det blir väldigt tydligt varför jag gång på gång återgår till ett aktivt beroende. Jag har aldrig fått behandling för det obehag som våldet har orsakat. Och för att fly från mig själv och alla jobbiga känslor och slippa min snedvridna negativa självuppfattning har jag alltid gått tillbaka till mitt beroende.

Anna hade aldrig fått kunskap om hur våldsutsattheten förstärkte beroendeproblematiken. Det var våldets konsekvenser som höll henne kvar i beroendet.

Oasens personal ger hopp

– Jag utgick ifrån att det var mig det var fel på. Men personalen på Oasen fick mig hela tiden att känna hopp. Här kunde jag för första gången känna en ökad självkänsla och förståelse för min situation.

Forskning visar att dessa kvinnor inte får det stöd de har rätt till. Beroendeproblematiken hamnar i fokus och våldet osynliggörs.

Vi vill öka kunskapen om varför den här gruppen kvinnor inte ska vara i samma behandlingsmiljö som män. Det är dags att deras livssituation tas på allvar och att samhället erbjuder den kombinationsbehandling som är möjlig att få.

På Oasen HVB som drivs av Linköpings Stadsmission jobbar vi för att fler kvinnor ska få det bemötande och den behandling som leder till ett liv fritt från beroende till droger, alkohol och läkemedel. Och att beslutande handläggare, vårdpersonal och anhöriga till dessa kvinnor ska få kunskap för att på rätt sätt möta och hjälpa dessa osynliggjorda kvinnor.