Hur kändes det när din mamma slog dig? Hur kändes det att se sin pappa supa ihjäl sig?
– Ja, vad ska man säga . . . . jag minns det som det var igår.
Vi kan kalla honom Hasse. Han växte upp i en liten ort i Sörmland. Nu bor han på Linköpings Stadsmission boendestöd i Motala för aktiva missbrukare. Vad var det som förde honom dit?
Hasses start i livet blev tuff. Större delen av sin uppväxt tillbringade han i olika fosterhem runt om i landet. Varför blev det så?
– Ja, jag var ett busfrö. Stal mopeder och så. Redan när jag var sju år.
Varför det var så; varför han stal, minns han inte. Men han minns att hans mamma slog honom när han inte ville äta upp maten.
– Men pappa tog mig i försvar.
Han fick bo hos sin farmor. Hasses pappa ville skydda honom. Men har var också alkoholist. Drickandet tog ut sin rätt och en dag orkade inte hans hjärta mer. Hasse såg sin pappa ramla ihop. Ambulansen som kom. Då var han 7-8 år. Hans båda äldre syskon blev aldrig slagna och bodde kvar hos mamman, men Hasse hamnade på fosterhem och nu följde en period då han flyttade runt mellan fosterhem på olika platser i Sverige. Ibland rymde han.
– Men då kom polisen och hämtade mig tillbaka. Där hade man inget att säga till om.
Hasse smakade sprit första gången redan när han var i åttaårsåldern. Fosterföräldrarna lämnade kvar sprit framme och Hasse testade.
Ett fosterhem var bra – i Karlskoga, dit han kom när han var 15 år. Ett år senare ringde hans syster. Hon hade flyttat till en gård i Tjällmo, bonden där behövde hjälp, och hon undrade om Hasse ville komma dit och jobba.
Att ta hand om närmare 300 djur, varav 180 mjölkkor, och att plöja och harva blev nu Hasses liv under 12 år. Han trivdes som ladugårdsförman, och inte minst med att ta hand om djuren.
När bonden sålde gården fick Hasse sluta sitt jobb. Han flyttade till Motala, började jobba på Elektrolux, träffade en tjej och fick en dotter.
Så småningom sprack relationen. Hasse blev av med jobbet när det blev nerdragningar. Han fick via socialkontoret jobb på återvinningen, men den nya livssituationen, att sitta ensam i lägenheten, gjorde att han började dricka igen. Fyllekompisar kom hem till honom, det blev stökigt, och slutade med att Hasse blev vräkt. Han fick en akutplats på Stadsmissionens Boendestöd.
När han lämnade Boendestöd skulle han gå till socialkontoret, tio minuter bort.
– Jag kände att jag inte mådde bra. Jag hade svårt att andas.
På den korta promenaden ramlade han ihop flera gånger. Hjärtat hade tagit stryk av missbruket och det blev intensivvård. Hasse återhämtade sig, fick mediciner och en lägenhet på boendestöd i Motala. Och sedan han flyttade dit har han varit nykter.
– Jag trivs bra här och personalen är bra, säger Hasse.
Boendet är till för aktiva missbrukare, men det är inte tillåtet att använda droger eller dricka alkohol i huset.
– Det är lättare för mig att hålla mig nykter här, än om jag skulle bo i en egen lägenhet på stan.
Då kommer kompisarna och knackar på och sen är man tillbaka i samma härva igen och det vill jag inte.
Idag är Hasse i 65-årsåldern. Hans liv har stillnat, han har sin lägenhet, sina grannar och personalen och håller sig mestadels hemma. Träffar sin dotter och sina barnbarn ibland. Deltar i aktiviteterna i huset, den gemsamma frukosten, bingon på söndagarna m m. Han ser fram emot en kommande utflykt till ett lanbruksmuseum. Idag har han inga djur i sin närhet mer än småfåglarna i husets trädgård och han kan sakna arbetet på gården.
– Men jag tittar alltid på naturprogram på TV.
