Namn: Christina ”Kicki” Engdahl

Ålder: 59 år

Engagerad i: Stadsmissionens Second Hand

Christina ”Kicki” Engdahl jobbade som undersköterska innan en sjukdom tvingade henne att gå i sjukpension. Tiden gick och efter ett tag insåg Kicki att hon måste aktivera sig istället för att sitta isolerad. Att engagera sig som volontär var den tanke som lockade mest.

Vid frågan hur det känns efter hon hittat sin plats som volontär hos Stadsmissionen svarar Kicki: ”Det känns så bra. Jag är mycket gladare och det märker även min familj av. Som volontär på Second Hand känner jag mig behövd. Arbetsuppgifterna samt den sociala gemenskapen som finns här stärker mitt självförtroende.” Hon tar en paus och fortsätter: ”För 3,5 år sedan genomgick jag min senaste operation och då fastnade jag i att jag hade ont och mådde dåligt. Jag var trött och medicinerna gjorde mig sämre. Det var en ond spiral som jag inte kom ur förrän jag fick börja hjälpa till som volontär hos er på Stadsmissionen. Nu har jag kommit ur den”.

Kicki började först som volontär på en annan organisation, men den levde inte alls upp till hennes förväntningar. ”Det var ingen som frågade mig hur jag mådde, gav mig feedback eller uppmuntrade mig till att fortsätta. Det kanske fungerar för vissa men det tilltalar inte mig. Där kände jag mig mer utnyttjad och det gör jag INTE på Stadsmissionen.” Kickis arbetsuppgifter har varierat och anpassats efter vad hon kände att hon orkade. ”När jag stod på lagret och sorterade kläder kände jag efter ett tag att det blev för tungt för mina axlar. Jag frågade om jag kunde få göra något annat och då fixade de direkt att jag fick stå i kassan och se till butiken istället. Jag pratar också mycket med kunder – vilket jag tycker är så himla roligt.” Drivkraften att fortsätta som volontär hittar hon även i sina medarbetare. ”På Stadsmissionen syns man verkligen och de bryr sig om att ta reda på hur man mår samt ger beröm så man känner sig verkligen betydelsefull.”

Avslutningsvis fick Kicki frågan om varför hon tycker att man ska söka sig som volontär till Stadsmissionen. Utan att behöva tänka efter svarade hon: ”För att det ger så mycket att kunna hjälpa andra samtidigt som man hjälper sig själv. Det är många som säger till mig; ska du verkligen jobba gratis? Men jag jobbar ju inte gratis. Det ger mig plus på så mycket annat än det ekonomiska. Pengarna är inte det viktigaste i livet.”